Överlevarna

- Sen så kom Kristallnatten. Jag var på väg till skolan och en polis sa till mig att gå hem: "Det finns ingen skola idag." Jag tänkte bara att det kunde jag inte göra, för mamma skulle inte tro mig att det inte fanns någon skola. Jag försökte gå förbi honom men han stoppade mig. Jag gick hem och berättade för mamma att det inte var någon skola idag. "Gå och köp lite bröd." Jag gick till butiken. M...

- Efter ett år i Bro hamnade jag i Mackmyra utanför Gävle hos en änka som hade en egen pojke, sju åtta år och två judiska flickor i tonåren. Vi levde ganska bra. Födde upp kaniner och slaktade. När jag fyllde 13 år prövade jag in på gymnasiet och det gick väldigt bra. Samtidigt skulle jag bli bar mitsva. Då fick jag tillfälligtvis flytta till ett judiskt pojkhem på Hornsgatan i Stockholm. Där skul...

Regina Westerberg dog för någon vecka sedan, nästan 101 år gammal. Hennes barnbarn Simon skriver: "När talsvårigheterna (expressiv dysfasi, alltså att orden kommer ut fel) efter slaganfallet inte gav med sig, kände hon att det inte var värt att fortsätta längre, och släppte taget. Hade hon velat, hade hon säkert kunnat leva ett bra tag till, för det tog en vecka efter att hon slutat äta och dricka...

- Polska pojkar brukade bussa hundar på oss. Min bror lärde mig en ramsa på jiddish som skulle skydda mig mot hundarna. Jag skulle inte springa, utan stanna, titta hunden i ögonen och säga: “Hint, hint, hint, di bist Aisefs kind. Az di (v)est mich unbasn, (v)et kimen der malchej muves, in dich tserasn." (Hund hund hund, du är Esaus barn Om du skadar mig så kommer dödsängeln att riva dig i stycken....

- Mina föräldrar talade bara jiddish, även med mig. Jag hade bara kompisar som också var barn till överlevande. Vi pratade också bara jiddish. Jag kunde ingen svenska. När jag började skolan förstod inte jag vad de sa och de förstod så klart inte vad jag sa, säger Josef Frischer. Foto: Cato Lein

Dan efter Kristallnattens utbrott var jag på väg till skolan. Då inträffade en händelse som jag aldrig kommer att glömma. När vi var på väg till skolan passerade vi en Mercedes cabriolet, med en boggi med fyra hjulpar bak. Plötsligt kom det ut fem brunklädda S.A.-män som bar på bensindunkar. "Kom med här pojkar ska ni få åka på en provtur." Vi hoppade in så klart. De körde oss ungefär 300 meter. "...

- När vi kom till Auschwitz tog de ifrån oss allting. De höll på att riva sönder mina öron när du skulle ta ut örhängena. Min lillasyster Vera var bara 5 år. Vid selektionen ville hon inte släppa mamma. Vera grät och vi grät. Men tyskarna hade inte tålamod utan tog både mamma och Vera till de gamla. Så vi såg de aldrig mer. Rätt som det var kom pappa springande och frågade var mamma var. När han f...

- Vi föstes framåt som djur. Vi gick en hel natt i riktning mot Zombor. Vi kom förbi byn Gakovo och stannade i Kruschiwel en liten by med en huvudgata. Intill kyrkan låg partisanernas högkvarter. När vi kom till lägret fick vi ställa upp oss och tömma våra fickor på pengar och smycken i stora korgar. En kvinna försökte gömma sina smycken, men upptäcktes av vakterna. Hon sköts och fick ligga bredvi...

- Jag är sex år. Vår klasslärare är präst och judiska barn får inte vara med på kristendomsundervisningen. Jag fick sitta under hans kateder med en bok. Jag lyssnar och när de andra inte kan så skriker jag svaret där nerifrån. Då kommer han fram till att jag kan sitta på katedern, men inte med ansiktet vänt mot Jesus-bilderna. Sen kommer jag ihåg att jag satt i hans knä, säger Hanna Dahlgren. Foto...

Känner du dig annorlunda? - Jag känner mig som människa, inte som ett djur, säger Marga Margulies. Var du ett efterlängtat barn? - Inte av min mor, eftersom Hitler hade kommit till makten. Hon ville ta abort för att bespara mig en svår uppväxt. Men pappa var för godtrogen. Han förbjöd mamma att göra abort, säger Marga Margulies. Foto: Cato Lein

- Min far var advokat. Han hette Steiner i efternamn. 1937 sa en klient, en släkting till Ungerns statschef Horthy, att pappa måste ändra till ett icke-judiskt efternamn. Pappa tog sig då namnet Solyom. Det betyder falk på ungerska, säger Peter Solyom. - Min far inkallades till arbetstjänst i Ryssland. Han frös ihjäl vid floden Don i januari 1943. - I oktober 1944 flyttade vi till ett Wallenberg-h...

- Hur kändes det att skiljas från dina föräldrar? - Det är en fånig fråga. Man undrar om du är riktig normal. - Men jag undrar i alla fall. - Det var gräsligt. Det kändes obehagligt, tråkigt och ledsamt. 1940, när jag kom till Sverige som barnflicka, var jag 18 år, säger Hilde Back. Foto: Cato Lein Hilde Back är född i Gelsenkirchen i Tyskland, 1922. Inspelat den 3 maj 2018.

- Jag är inget förintelseoffer. Jag har aldrig varit i Auschwitz. Jag har inte ens besökt det efter kriget. Jag har känt på mig att jag ska inte dit. Ändå har jag levt med Auschwitz hela mitt liv. Jag hade kunnat hamna där, säger Michael Meschke. - En murrig novemberkväll 1938 hörde vi en hop som skränade utanför gården. Pappa var borta. Mamma stod innanför entrédörren och kramade mig och min bror...

- Var det chockartat att deporteras från Essen till Zbąszyn i Polen? - Vi var så många så att det var bara att göra som alla andra, säger Elise Reifeisen-Hallin. Det gav en viss normalitet, är det så du menar? - Nej, men det var en realitet. Den 21 januari 1942 skriver Siegmund Reifeisens sitt sista brev till dottern Elise: "Nu måste jag tyvärr meddela dig att vi samlades ihop i fredags och avrese...

- När min mor och lillebror var på väg fram mot gaskammaren kände hon igen en man som jobbade i Auschwitz likbärar-kommando. "Jobbar du här?" undrade min mor. "Ja, jag jobbar här." "Vad kommer att hända nu? Kommer vi att få duscha efter den här långa resan?" "Nej, ni kommer att få duscha i gas." "Så vi får inte duscha?" - Det var min mors sista ord, säger Hanus Weber. - Min far kom till koncentrat...

- Vi bodde i Warszawa. Till shabat hade vi alltid en levande karpfisk i en zinkbalja fylld med vatten, som mamma gjorde gefilte fisch av. Jag tyckte synd om fisken så en gång gick jag ut på vår balkong. Vi bodde på fjärde våningen och jag släppte ner karpen för att se om den kunde flyga. Jag var fyra år, säger Genia Litwin. - 1943 hade jag fyllt 18. Jag gick med i den polska folkarméns kvinnliga b...

- Vi hade en hund och jag upptäckte att när min underbara farmor lagade mat så spillde hon alltid på golvet. Jag förstod att hon gjorde det för hunden. Tyskarna tog alla hundar. De fina behöll de själva, de andra dödade de, precis som de dödade människor, säger Zofia Kolczycka Flajszman. - Mamma och jag var tillsammans i Birkenau. Jag var fjorton och hon 34, hon var en ung kvinna. Sedan skickades...

- När tyskarna tog Österrike 1938, då följde kristallnatten ganska snart. då gick jag fortfarande i skola och då kunde det hända det fanns olika hatiska nazister bland eleverna, de sjöng sina sånger, bland annat den här (sjunger): "Die Fahne hoch! Die Reihen fest geschlossen! S.A. marschiert Mit ruhig festem Schritt." Medan de sjöng sina sånger tittade mina klasskamrater hånfullt på mig. De eldade...

Någon målade en davidsstjärna på vår husvägg. Pappa gick ner och skurade bort det. Och det kom upp igen. Och han skurade bort det. Och så höll det på. Och sen kom till Kristallnatten. Vi väckta på natten utav en militär, en vänlig person, som rekommenderade oss att gå till ett konsulat och ta skydd där. Vi stannade där under en hel dag, tillsammans med många andra. När vi lämnade konsulatet såg ja...

Min pappa var antikommunist och gick med i NSDAP för att bekämpa kommunismen. Han var advokat och fick Theodor Steltzer frikänd i en rättegång där han stod anklagad för landsförräderi. Som ett resultat uteslöts pappa från partiet och advokatsamfundet. Min mamma omkom i en drunkningsolycka. Då såg regimen sin chans att sätta dit pappa. På begravningen passade polisen på att hämta honom. Pappa satt...

– Pappa tvingades skriva över alla sina tillgångar på det nazistiska partiet. Vi fick påhälsningar några gånger. Det klampade i trappan. Vid sådana tillfällen blev min syster och jag infösta i mammas och pappas sovrum och så stängde de dörren. De ville inte vi skulle se vad som hände. Men vi hörde ju hur pappa blev misshandlad. Vi låg och höll om varandra. Vi var väldigt rädda, säger Lisa Granér....

Under hela kriget sa moster Janka till mig, vi gamla kanske inte överlever, de små kommer inte ihåg nånting, men du är stor nog för att komma ihåg. Kom ihåg så att du kan berätta. Jag har hela tiden haft en övertygelse om att jag fick leva för att få föra vidare, att få vittna, säger Nadja Praquin. Hon var elva år vid freden 1945. Tänker du ofta på din mamma? Det gör jag nog. Jag har hallucination...

- Vi lyckades fly från Treblinka. Vi sprang in i skogen som vildar. Det var mitt på natten. När vi blev trötta la vi oss under en gran för att vila. Tidigt på morgonen, det kan ha varit tre eller fyra, hörde vi en röst i skogen. Vi låg och väntade under granen på att det skulle ljusna. Då kunde vi se att det var ganska mycket människor i skogen. Till slut vågade vi oss fram. Det visade sig vara en...

- Vi kom till Neuengamme, ett koncentrationsläger utanför Hamburg. I min barack, nummer sju, fanns det en massa olika nationaliteter, men inga judar. Men i baracken bredvid fanns det judar i randiga fångkläder. En dag fick de handdukar och tvålar för att gå och duscha. Men när de gick ut ur baracken stod en lastbil och väntade. De kördes iväg till en grop. De kom aldrig tillbaka. - En eftermiddag,...

- Två av mina bröder, Nathan och Eliezer, dog i Lodz ghetto. Nathan låg i sängen och inbillade sig att det låg mat under sängen. Eliezer svullnade upp av hunger, magen blev som en ballong. Senare tog de mamma och pappa. De försvann. De har vi aldrig sett sen, säger Ester Rytz, Ester Rytz var fjortton år när hon tvingades in i Lodz Getto (omdöpt till Litzmanstadt av nazisterna). - Efter Auschwitz o...