Nakban

”Min samling uppgår till 2 000 klänningar, föremål och silversmycken. Mina barn vill att jag ska sluta, men jag fortsätter att köpa klänningar i smyg. Senaste idag köpte jag två klänningar, en mycket enkel och en mycket utstuderad. Att bevara det palestinska kulturarvet är en politisk handling.” Foto: Shereen Na'nish Inspelat i Amman, Jordanien 2019

”Vi flydde till Jaffa, men där fick vi inte stanna. Vi skulle transporteras vidare med buss. På väg till bussen passerade jag en bank, som låg bredvid polishuset. Banken hade sprängts i bitar. Det låg sedlar spridda över allt på gatan. Men jag vågade inte stanna upp och ta några sedlar.” Nada Obied är född 1936 i At-Tayba. Tolk: Abed Yousuf Foto: Cato Lein Inspelat i Al-Tayba

Abdul Mannan Hassan Shbeita är född 1942 i Miska ”Jag kommer ihåg två saker om min far. Jag minns att jag red bakom honom på en åsna. Och jag minns när han låg död på en madrass. Då var jag tre år. Jag saknar mitt hemland, mer än min far.” Ockupationsdatum: 20 april 1948 Palestinska invånare i Miska före 1948: 880 Efter 1948: 0 Judiska bosättare i Miska före 1948: 0 Efter 1948: bosättningarna Ein...

- Jag arbetade i fälten, med hjälp av sex kvinnliga arbetare. Någon kom och berättade att vi var tvungna att fly, folk höll redan på att lämna byn. Alla kvinnor och barn flydde österut, från Miski till Tirah, en sträcka på tre kilometer. Vi gick till fots. Det var den mörkaste dagen i mitt liv. Tolk: Rwaida Sbeita Foto: Cato Lein Inspelat i Tirah

#45 - Jag kallades till förhör många gånger av Shabak för att jag var aktiv i den palestinska motståndskampen i Gaza. Första gången jag fängslades var 14 december 1987, någon vecka efter den första intifadan. De hotade utvisa mig, att straffa min familj. Jag fick bara en bit bröd om dagen med svagt te. Jag placerades i en cell med kriminella. De skrämde mig. Jag kunde knappt sova på två veckor, sä...

Vem är ansvarig för den situation som du och din familj hamnat i? Vem bär ansvaret? - Först och främst Europa som efter kriget ville lösa sitt problem med judarna. Man kan inte lösa ett problem genom att skapa ett annat. Jag vill också lägga ansvaret på oss palestinier. Vi skulle aldrig, aldrig lämnat Palestina, säger Mahmoud El Hissi. Foto: Malin Morell

- Sabra- och Shatila-massakern 1982 inleddes med att israeliska plan bombade Beirut. Jag anmälde jag mig som frivillig till Haifa-sjukhuset i Bourj el-Barajneh-lägret, ett par kilometer bort från Sabra och Shatila. Sjukhusets utrustning hade flyttats i säkerhet ner till källaren, säger Helwe Iskandar. - Det kom in svårt skadade människor hela tiden. Det var fruktansvärt. En död flicka kom in som v...

”There were a golf course with 18 holes, between Talpiot, a jewish settlement and the Arab College, where I was staying. We always crossed that golf course to catch the bus from Jerusalem to Bethlehem. We saw girls and boys, women and men, in the forest at Talpiot. They were an army doing their drills. It was forboding what was going to happen. It was in the air. The animosity was already there. T...

- Den jordanska ockupationen av Jerusalem efter 1948 var inte heller mild. Israelerna och jordanierna var av samma korn. Som palestinier tvingades man att vakta gränsen mot Israel i sex timmar, varje kväll. Jag gjorde ofta té till pappa som jag gick upp med så att han skulle hålla dig vaken. Men från Jordaniens sida var det bara ett spel för gallerierna, säger Amin Aweidah, född i Abu Tor i Jerusa...

- When the army broke into the village I was making bread, spreading it all over the house. The soldiers told us: ”It’s either you get out of your houses or we kill you where you are.” - We left the bread and got out of the house, running barefoot, says Nabeha Abou Jamous, born 1942, in Akka, in Palestine. - Here in the Shatila camp I wake up broken. I get tired even after sleeping. Back in Palest...

- Innan Nakban var det inga problem, vi levde tillsammans. Vi var barn, vi var vänner. Sen kom det judar utifrån Palestina. De började beskjuta oss i sina flygplan. Jag kommer ihåg det. När vi lämnade Tarshiha såg jag döda kroppar i trädgårdarna. Vi flydde till Libanon. Min farbrors familj gömde sig hos palestinska judar, deras grannar. Hans familj lever än idag i Tarshiha, säger Mohamad Abo Hashe...

- I had a tortured childhood. In the first attack the jews shot four men in our village, two of them were my uncles. I saw their bodies afterwards. My mother and me cried. She continued to cry until the day she died. The zionists are my enemies, not the jews, says Ismael Yacob Al-Saifi. He was born 1941 in Deir Al-Dubban, Palestine. Recorded 2019 in Amman, Jordan. Interpreter och photographer: She...

Mariam Al-Saifi was born in al-Walaja in 1944. The Israelis started shooting at us. We heard a lot of shooting för several days, especially at night. One day people told us that the Israeli army was approaching from Beit Safafa. The shooting got louder and I was afraid. My mum and dad told us to get up and start preparing ourselves. My father carried his mother over his back. She was in her 80´s a...

- Min farbror var 16 år när han dödades av judiska vakter till häst. De slog honom i huvudet och han dog dagen därpå. Min pappas chef, en sionist som hette Dubel, erbjöd pappa en väska som innehöll 10 000 pund i sedlar som kompensation för mordet på hans bror. Pappa tackade nej till pengarna, men tog fyra pund ur väskan och sa: För de här pengarna ska jag köpa ammunition. - En kort tid efter lycka...

”Känslan för din förlorade jord, försvinner inte den med åren?” ”Tvärt om, den finns kvar och vi ärver den känslan från föräldrar till barn och barnbarn.” ”Du, som jurist, vill du ha ersättning för din förlorade mark eller vill du ha tillbaka marken?” ”Jag vill ha marken, inte pengarna. Marken är människans liv. Jag är inte någon säljare. Jag säljer inget”, säger Kamel Alshekh Kasem, född 1937 i T...

- 1947 sköt sionisterna min morbror Ahmed och tre till framför alla byborna i Hittin. De var med i motståndsrörelsen. 1948 flydde hälften av mina släktingar till Syrien, min farbror flydde till Jordanien och vi flydde till Libanon till fots, säger Ali Saadi. Han är född 1944 i byn Hittin i Palestina. Foto: Cato Lein. Inspelat i oktober 2019 i Sollentuna.

”Jag gick ut för att mjölka en get. Då såg jag tre flygplan över mitt huvud, som fällde bomber. Jag blev rädd och sprang tillbaka mot huset. Jag hade ont i axeln och efter ett tag upptäckte jag att jag blödde från axeln. Vid en brunn stod en man. Hans ben var avslitet”, säger Fayez Audeh, född 1939 i Dayr al-Qasi, Palestina. Foto: Cato Lein. Tolk: Mohamed Maued. Inspelat i Västra Frölunda den 17 o...

”De anföll oss bakifrån och sköt 24 personer på en gång. Jag såg det själv. Jag kan deras namn; Muhammad, Zaid, Ahmad var syskon. Ibrahim var från en annan familj. Deras anhöriga kom och hämtade kropparna. De kunde inte gräva några gravar utan la kropparna på rad i ett rum och stängde dörren”, säger Amneh Aydi, född 1933 i Lubya, Palestina. Foto: Cato Lein. Tolk: Tolk: Susan Nordberg, Inspelat i U...

”1948 anföll sionisterna vårt hus med flyg och vi tvingades fly mot havet. Vi fick bara med oss lite mat och vatten. Vid stranden fanns det inga hus, så där var det lite säkrare. Våra föräldrar tog med sig filtar från huset. När vi kom fram till stranden och skulle sova la de filtarna över oss barn. Sedan öste de sand över filtarna, så att inte flygplanen skulle upptäcka oss”, säger Fatima Abu Sul...

”1947 blev en av mina judiska kompisar, Jochanan, påkörd och dödad av en brittisk militärjeep. Jag ville gå på hans begravning, men hade ingen kippa att täcka mitt huvud med. Jag stod vid ingången till begravningsplatsen och grät. Då kom en man fram till mig: - Är det din bror? - Nej, men har var som min bror. Då gav mannen mig en kippa med en davidsstjärna så att jag kunde gå fram till Jochanans...

The Nakba #27 ”We fled to Lebanon by foot. I brought my 84 sheep. I didn’t have a place to sleep so I had to sell them. Being a shepard was a therapy to the soul. To this day I sometimes cry over my sheep”, says Abdullah Taleb El Salhane, born 1923 in Bassa, Palestine. Photographer and interpreter: Mona Bibi Recorded in Bourj el Barajneh in Lebanon, 2019.

النكبة # 26
لجأنا إلى بعلبك في لبنان. كان علينا أن نعيش هناك في اسطبل. كان الشتاء بارداً كما في السويد. مات العديد من كبار السن من البرد. هناك أنجبت طفلي الأول، كانت بنت، لكنها لم تعش إلا يوماً واحداً فقط. في الصباح تحول لونها إلى الأزرق والأسود. تجمدت حتى الموت. بعد مرور عام، أنجبت طفلي الثاني، كانت أيضاً بنت. عاشت أربعة أشهر، ثم توفيت أيضاً. تقول صفية محمد علوي، من مواليد عام 1925 بلدة يازور في...

”Vi flydde till Baalbek i Libanon. Där fick vi bo i ett dragit stall. Det var vinter, kallt som i Sverige. Många gamla dog av kylan. Där födde jag mitt första barn, en flicka, men hon klarade sig bara en dag. På morgonen hade hon blivit blå och svart. Hon frös ihjäl. Något år senare födde jag mitt andra barn, också det en flicka. Hon levde i fyra månader, sen dog också hon”, säger Safia Mohammad A...

"كنت أنظر من نافذتي إلى تساقط الثلج . رأيت صبيا من روضة الأطفال في المخيم يلعب بالثلج. كان حافي القدمين وهذا ما أزعجني. بعد ثلاث خطوات انهار وبدأ في البكاء. شاهدت مأساة هذا الصبي الذي بلا مأوى.، لقد رأيت نفسي بهذا الطفل يقول خالد جميل سعيد مسمار ، من مواليد نابلس عام 1941 . المصور والمترجم: شيرين نعنيش مقابلة مسجلة في عمان ، 2019.

The Nakba #25 ”I was looking out my window at the snow outside. I saw a boy from the kindergarten in the camp playing with the snow. He was barefoot which shocked me. After three steps he crumbled and started to cry. It was a tragedy seeing this homeless boy. I saw myself in him”, says Khalid Jameel Saed Mosmar, born in Nablus, 1941. Photographer and interpreter: Shereen Na'nish Recorded in Amman,...