Nakban

#73 Mohamed Kamal Ghanem by Hermele

- My dad worked weekdays in an oil company in Haifa. In the beginning he walked to work, later he bought himself a bicycle. The company boss was Brittish and he incited the Jewish and Arab workers against each other. That led to riots in 1947 between the groups. About 20 Jewish workers were killed. Also some arab workers were killed, says Dawoud Muhamed Naser. Han was born 1942 in Nazareth. Interp...

- We lived in a big house in old Akka, with some our relatives. The house was close to a mosque, a cemetery and a prison. We looked after each other. Then every one was scattered, says Wageh Haki. Interpreter: Firas Haki. Photo: Cato Lein. - Vi bodde i ett stort hus i gamla Akka ihop med delar av släkten. Huset låg nära en moské, en kyrka och ett fängelse. Vi tog hand om varandra. Sen blev alla sp...

- The future is uncertain. We do not know what the Jews are planning for us, says Mustafa Eid. He was born 1936, in Lifta, outside of Jerusalem. In January 1948 Israeli military expelled the villagers. Mustafa Eid ended up in Balata Camp, in Nablus, in the northern part of the West Bank. The Camp was established in 1950 by UNRWA. It was meant as a temporary solution for 5 000 refugees. Today it is...

- We have lived in camps in Lebanon since 1948. My youngest daughter married a Palestinian. They live in Jenin on the West Bank. Three weeks ago she visited us for the first time in eleven years. She took the plane from Amman in Jordan to Beirut in Lebanon. She stayed with us for two weeks. I wish I could visit her in Palestine, says Kamal Maarouf. He is born 1939 in Dayr al-Qassi in Palestine. In...

- I was a hyper active kid, that climbed the roof tops. People pointed at me and said I was like a monkey. I stole eggs and brought them home to eat. Sometimes I was caught and I got a beating from my father, says Mohammad Ahmad Yassine. He is born 1942 in al-Kabri, Palestine. Interpreter and photo: Mona Bibi. Recorded in Bourj el-Barajneh Camp, Beirut, Lebanon. - Jag var ett hyperaktivt barn som...

- I joined Fatah in 1969 (starts laughing). I don´t like war, but I like my country. Resistance is still necessary because we want our country back. Give us our country and we will stop fighting. We have talked for 45 years but gotten nothing in return. Every Palestinian dreams of returning to Palestine. If I will not experience it, my children will. If not my children, then my grandchildren, says...

- I was 14 when the jews attacked our village. My parents prohibited me to go outside, but I ran outside anyway to look at the soldiers. Then I ran back to my mother och explained the Israelis looked just like ordinary people, not monsters, says Amina Ali Hammoud. born 1934 in Majd El-Kroum, Palestine. Interpreter: Rula Hammoud. Photo: Cato Lein. - Jag var 14 år när judarna tog sig in i vår by. Mi...

- Varje natt drömmer jag om min hemby, jag minns namnen på alla som ägde marken. En dag i Iraq Al-Manshiyya är bättre än ett år här i lägret, säger Zakia Islam Nofal Al-Badawi. Hon är född 1936 och fördrevs från sin hemby av israeliska styrkor 1949. Sedan dess har levt i flyktinglägret Fawwar, utanför Hebron på Västbanken. - Every night I dream of my village back home. I remember the names of ever...

- I mars 1948 tvingade sionisterna oss att fly från Tiberias. Jag var tio år gammal. Efter att ha flytt från ställe till ställe kom vi till slut fram till FN-lägret Fawwar, på Västbanken, en sträcka på närmare 20 mil. Vi fick bo i tält. När det regnade, läckte det in vatten. När det snöade, kollapsade tälten av tyngden. Vi hade ingen ved att elda med. Det var ett mycket hårt liv, säger Hassan Ibra...

- 1946 jobbade jag på hotell King David i Jerusalem. Irgun genomförde ett bombattentat mot den södra flygeln, där den brittiska militären hade sitt högkvarter. Jag klarade mig oskadd. Efter attentatet försvann alla gäster och vi som jobbade på hotellet sparkades. Då gick jag med i motståndsrörelsen, säger Mohamed Mahmoud Gadallah. Tolk: Abed Yusef. Foto: Cato Lein. Inspelat i Sur Baher, i utkanten...

"We owned two houses, on either side of the road by the Mandelbaum Gate in Al-Quds. After the war 1948 our houses ended up on either side of the border with a barbed wire running between them. One house was in Israel and the other one on the West Bank, annexed by the Jordanians", says George Baramki Khory. Photo: Cato Lein. Recorded in Al-Quds.

"The Israelis has lost their chance. I am part of the last generation that knew jews as human beings and good neighbours. The new generation knows them only as soldiers and occupiers", says Samia Nasir Khoury, born 1933 i Yafa. Poto: Cato Lein. Recorded in Al-Quds.

”1988 genomförde den israeliska armén en tårgasattack här i lägret. Min son, Refaat, dödades i attacken. Han blev fyra år”, säger Mohamed Mahmoud Harb. Tolk: Yusef Abdel, foto: Cato Lein, inspelat i Balata Camp på Västbanken.

Abdel Moneim Fayez Saad, born 1937 in Lyd, tells when his family fled in July 11 1948: "We left everything behind, our clothes, money, the donkeys ran away. Eventually we moved to Askar Camp on the West Bank. The first couple of years we lived in tents. We labored every day and had no time to think about the future. Then UNRWA built small refugee houses for us. 1953 I opened up a small shop in the...

"One night I was sitting by my bed. Then suddenly my son showed up. I saw him coming towars me together with another man. We hugged and kissed. He did not say a word. Then he disappeared again." Interpreter: Abed Yousef Photo: Cato Lein Recorded in Askar Camp, Aldaffah Algharbiah

"One day in Iraq al-Manshiyya, when I was young, is better than one year here in the camp.” Foto: Cato Lein Interpreter: Abed Yousef Recorded in Al Fawwar Camp

- Mitt i byn låg en dödad kvinna. Hon hade precis gift sig och var klädd i en vacker brudklänning, rikt utsmyckade med guldsmycken. Hon hade fått halsen avskuren av granatsplitter. Foto: Cato Lein Tolk: Abed Yosef Inspelat i flyktinglägret Fawwar på Västbanken

”After the occupation 1967 the Army went lookig for my son. They came to our house to arrest him, but he was underground, so the the militaries started beating my husband in stead and pulling his beard." Interpreter: Abed Yousef Photo: Cato Lein Recorded in Arroub Camp More info regarding my book "Nakba" (in Swedish): https://bernthermele.se/nakba/

- I slutet av 80-talet började judiska gäng komma till Lifta för att förbereda attacker mot oss palestinier. 1995 planerade de israeliska myndigheterna att spränga de palestinska husen, för att bygga nya israeliska villor. Vi vände oss till en domstol och lyckades stoppa planerna. Men 2005 sprängde israelerna till slut mitt och ytterligare 30 hus, för att bygga nya hus och en väg med trevliga plan...

Hassan Mohammed El Jabari, född 1935 i Iraq al-Manshiyya, Palestina: ”Israelerna körde i väg oss i sina lastbilar. Det var i april 1949. Militären sa att vi fick ta med oss alla våra tillhörigheter. Men eftersom vi hade varit belägrade i nästan nio månader hade vi inte mycket kvar att ta med. - Ni kan ta med er stenarna också, sa israelerna.” Faktaruta: Ockupationsdatum: 1 mars 1949 Palestinska in...

Nabil Saeed al Kurd riskerar att vräkas från sitt hem i Sheikh Jara i östra al-Quds (Jerusalem). I det här huset har han och hans familj bott sedan 1950-talet. - Jag kommer inte att lämna mitt hem, annat än till kyrkogården, säger 78-årige Nabil Saeed al Kurd. Foto: Cato Lein Tolk: Abed Yosef

- När vi kom till Ramallah var det natt. Där fanns redan folk som flytt från Lydda, från Ramle, från Jaffa. Folk låg och sov i lundarna, säger Mohammad Mousa Abu Leal. Han är född i Romema i al-Kuds (Jerusalem) 1938. Foto: Cato Lein

Claudette Habesh berättar: ”Vårt hem låg i Talpiot i Jerusalem, nära den brittiska arméns huvudkvarter. Vi hade en judisk student som hyresgäst. Haganah snappade upp att vår hyresgäst jobbade för Irgun, en konkurrent till Haganah. Haganah väckte britternas uppmärksamhet genom att spränga en bomb i vår trädgård. Britterna kom och undersökte saken och upptäckte att vår hyresgäst i själva verket var...

”En morgon på väg till skolan såg jag judar som körde på Jaffa Road i sina bilar, bussar och lastbilar. De sjöng och firade något. Jag stannade och tittade. Mina äldre skolkamrater skrek åt judarna att hålla käft och kastade sten på fordonen. En av judarna stannade sin bil och började skjuta på oss. Det här var 1947.” Jamil Jalal Akl, född 1936 i Lifta, en by i utkanten av al. Quds (Jerusalem) Lif...