Inlästa texter

För en utomstående, och kanske lite dum, norrman, framstår de svenska medierna som överpolitiserade, personfixerade och präglade av svag källkritik och stor acceptans för personangrepp. Det är inte den bästa miljön för en saklig samhällsdebatt.   Den norske nationalekonomen Lars H Vik har fascinerat följt svenska medier under coronaåret 2020. 

Vi har tidigare lyckats minska grov kriminalitet och våldsutbrott. Nu krävs det en kraftig mobilisering och ett brett samarbete för att minska dagens skjutvapenvåld, skriver kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki.

Det finns rätt stora okunskaper om Sveriges lagar bland migranter, skriver Bi Puranen, forskare vid Institutet för framtidsstudier.

SVT och SR är inte vänstervridna i jämförelse med privatägd dagspress. Men hotet mot public services oberoende är på riktigt och det ligger i utnämningsmakten. Inläst av Johan Rabaeus.

För den politiskt korrekta är det inte argument som betyder något utan de etiketter man fastnat i. Magnus Fiskesjö läser antropologen Jonathan Friedmans bok om PK. Inläst av Marika Lagercrantz

Vad händer i Ryssland? Kvartal publicerar en analys av Rysslandskännaren Vilhelm Konnander.

En ny ekonomisk era har inletts kännetecknad av rekordstora budgetunderskott och sedelpressar som går på högvarv, skriver Jonas A Eriksson.

Förebuden om våldsvågen som nu blivit det nya normala har varit många genom åren. Varför framstår reaktionerna alltid som så lama och senfärdiga, frågar sig Jörgen Huitfeldt.

Under året har skilsmässoansökningarna slagit i taken både i Sverige och internationellt. Louise Brown skriver hur jämställdheten drabbas under coronapandemin.

Om tidningarna hade övervakat journalisternas klassperspektiv med Marxbotar skulle det ha blivit ett ramaskri, men det anses okomplicerat att göra samma sak med genuspolitik.

Kritik mot provocerande konst och krav på censur kan numera komma från konsthögskolorna själva. Lars Vilks gör en analys av hur konstvärlden hamnade här.

Kraven på att dagens Sverige ska be om ursäkt för sin inblandning i den transatlantiska slavhandeln är orimliga, menar Per Brinkemo och Johan Lundberg.

I kölvattnet på metoo-rörelsen frågar journalisten Ulrika Nandra: Kan dagens pojkar vänta sig ett långt liv av att be om ursäkt för sitt kön?

Vad bedriver de muslimska studieförbunden för undervisning? Läs var forskarna hittat.

Stora summor skattemedel går till islamistiska organisationer, skriver forskarna Aje Carlbom, Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren.

Under våren 2020 har SD:s inlägg på Facebook varit lika populära som de andra sju partiernas inlägg tillsammans, skriver Jonathan Lundberg och berättar näthögerns historia.

Vad vi bevittnar är en uppmjukning av staten. Regeringen överlämnar ansvaret till en myndighet som helt saknar exekutiv kapacitet, skriver Tommy Möller.

Intrycket är att regeringen har abdikerat från sitt ansvar under coronakrisen, skriver Inga-Britt Ahlenius.

Ett samhälle som är reglerat för att uppnå ett mål snarare än ett gott liv är lätt att skapa. Men för att upprätthållas krävs tyranni, skriver Lena Andersson.

Plattformarnas problem är att de vill ha publicistisk kontroll över innehållet men inte juridiskt ansvar för publicerat material, skriver Jonathan Lundqvist.

Det är något som inte fungerar med ansvarsutkrävandet i Sverige. I grunden löper problemet genom hela samhället: En rädsla för att agera med auktoritet.

Kvartals Henrik Höjer resonerar kring moderskapet i sin söndagskrönika.

5G, Bill Gates, rödpillrad. Jenny Strindlöv ser hur högerextremister och hippies delar samma konspirationsteorier om corona.

I Tyskland är det ingen nyhet om en kändis betalar för sex och funktionshindrade får sexuella assistenter. Oscar Swartz skriver om en avvikande svensk sexualpolitik.

Vi har vant oss vid  ett ”hyfsat stabilt” slappt språkbruk om pandemin från Folkhälsomyndighetens företrädare. Det oprecisa språket är ett problem menar filosofiprofessorn Per Bauhn.