Överlevarna

- Abraham Olniansky i Lund var religionslärare, kantor och kosherslaktare. Han skickade upp slaktade höns till sina kunder i Stockholm med tåg, säger Anna Nachman, begravningsansvarig för Chevra Kadisha. - Olniansky var kompis med distriktsveterinären i Lund, så han fick dispens att fortsätta slakta kosher, trots att det blev förbjudet i Sverige 1937.

Det judiska Högalid #10 - Berth Samuel by Överlevarna

- Mina föräldrar kallade sig själva för flyktingar, inte invandrare, säger Eva Fried.  Hur länge gjorde de det?  - Jag tror hela livet. Evas bror, Erwin Salamon, berättar sin historia här: https://on.soundcloud.com/TFTxf8LOgUH4qighiY

- Till min bar mitzva läste jag för den fenomenala Abraham Levy. Jag älskade honom, säger Gary Stillman. Vad var det han gav dig? - Han gav mig mod.

- Min barn- och ungdomstid var olycklig. Men nu när jag är gammal är jag lycklig. 92 år gammal har jag träffat en man som fått mina känslor att flamma upp. Det är underbart, säger Marga Margulies.

- Allan Landin var familjens privatchaufför. Han var klädd i KAK-uniform och körde oss i en röd Lincoln, med vit skinnklädsel, säger Rolf Birnik.

- Mitt och Elis liv har alltid varit hit och dit och framåt och tillbaka. Elis satt på nätterna och spelade poker på en svartklubb på Hornsgatan. Han satte mig alltid på en pedistal samtidigt som det förekom mycket kvinnor, säger Kerstin Rosén. Var han otrogen? - Ja.

- Pappa missbrukade tabletter, han tog när det blev jobbigt. Läkarna skrev ut helt sjuka mängder. Till slut tog kroppen stryk och pappa dog när han var 52. En vilsen själ blir inte mindre vilsen av livets gång, säger Ted Ponedel. Var mamma med på begravningen? - Nej.

Inspelat 10/7 2025 - Min mamma dog bara något halvår innan min bar mitzva. Regina Skulka och Tsili Grossman hoppade in och hjälpte till, de kokade all maten. De var jättesnälla. Jag ser hur de står där och lagar maten, säger Ben Auerbach.  Hur kändes det för dig att inte ha med mamma?  (Paus)  - Jag minns inte riktigt hur det kändes för mig.

- Min bror och jag var inte glada åt att vår pappa rökte. Och vi förstod tidigt att man kunde dö av rökning. Många av oss som är överlevandes barn, vi var jätterädda att föräldrarna skulle dö. Det var skräcken. Det var ju hemskt att pappa rökte. Så min bror och jag, vi gömde cigaretterna, säger Paula Grossman.

- I mitten av 60-talet, när jag var nio, tio år, ville min mamma återvända till Ungern. Det blev tal om skilsmässa och min mamma frågade vem jag ville bo med. Jag svarade att jag var van att leva i Sverige och ville stanna här. Jag ångrar inte mitt svar, men jag tror inte min mamma blev glad, även om jag hade skäl för mitt ställningstagande. Lyckligtvis blev det aldrig någon skilsmässa, säger Pete...

Paula berättar om sitt liv, tiden i Karlstad, Stockholm och om Peter. Inspelat 3 dec 2022.

Paula Nissenkorn berättar om sitt liv, tiden i Karlstad och Stockholm. Inspelat 29 januari 2023.

Staffan Lamm, född 1937, berättar: Morfar, Martin Lamm, var periodvis sömnlös och brukade stå och titta ut. När tyskarna hade ockuperat Danmark och Norge 1940 stod han i lägenheten och tittade med kikare om tyskarna var på väg in. Till slut fick han en panikattack och rusade ner på centralen och sprang omkring där och skulle hitta någonstans att åka. Till slut köpte han en biljett till Uppsala, dä...

Sven Aschberg. Sven, som fyllt 93 år, är en charmerande och intressant person, som ogärna talar om det personliga. Svens pappa, bankiren och socialisten Olof Aschberg, stod i främsta ledet bland de svenska judarna för talrika, antisemitiska attacker, under början av 1900-talet och framåt. Under Andra världskriget flydde familjen från Frankrike till USA. Där blev även Sven utsatt för antisemitiska...

“Happy Days” with Totta Näslund. By: Peter le Marc. Translation: Irving Albert. Recorded 2005. From the TV-documentary "My mother was killed by a suicide bomber" "https://www.youtube.com/watch?v=6L_fDNsekxg&t=61s From the TV-documentary "Totta" https://www.youtube.com/watch?v=nnxsiFbnq6c&t=2s

- Mitt första minne är att min mormor tar mig och kastar in mig i en port. Jag var så lycklig och glad för jag hade en fin, röd kappa, med vit kaninkrage. Och sen tog de henne, säger Danuta Holgersson. Inspelat den 26 juli 2022. Foto: Cato Lein.

- Jag försökte fråga honom några gånger om kriget, men han ville aldrig prata om kriget, aldrig någonsin. Jag gjorde ett val: att inte utsätta honom för det här. Han kunde inte konfronteras med kriget, säger Eva Grossman. Foto: Cato Lein

- Jag var ute på Glämsta när pappa körde ihjäl sig. Brorsan och jag stannade perioden ut. Jag var nio år. När vi kom tillbaka till stan, tåget rullade in på Östra Station, så stod mamma där i svarta kläder. De fick hon ta av sig. Det kändes inte bra, säger Jonny Seidel. Foto: Cato Lein

- Jag tror man övertolkar föräldrarnas genomgångna krigserfarenheter. Det är många människor som har det svårt och lämnar efter sig ett trasigt liv till sina barn. Jag vet inte hur mycket som beror på att mina föräldrar var i koncentrationsläger eller att andras föräldrar var alkoholister, säger Richard Harlid. Foto: Cato Lein

- Först när jag är i de tidiga tonåren får jag veta att Wanda inte är min riktiga mormor. Vi sitter i baksätet i en bil, mina två systrar och jag. Vi är på väg till mormor. Då vänder sig mamma om i bilen och säger lite argt till oss: ”Det är inte eran mormor!” - Hur reagerade du? - Det kom som en chock. Jag och mina systrar bestämde att vi aldrig någonsin skulle avslöja det här för Wanda, säger Yv...

- He was yelling at my mother. I don´t know why. He was a frustrated fucking asshole. - You´re father? - Yeah. So for the first time I confronted him, I was 15. I told him to never speak to her like that. again And he saw that I could kill him, says Stephen Rapport. Photo: Cato Lein

# 82 – Andra generationen - Min mamma berättade att de hamnade hos Joint, en judisk hjälporganisation och där registrerades de och kunde duscha med varmvatten för första gången på flera månader. De fick nya kläder. När hon duschat klart och skulle gå och klä om sig gick hon i en lång korridor. Hon såg en kvinna närma sig i korridoren. Kvinnan var som ett levande skelett, kroppen var täckt av fläck...

- När du som barn märker att farsan blir deppig och tillbakadragen och tystnar, vad gör du då? - Vad ska jag göra åt det som barn? Min strategi blir tyvärr att också vara tyst, att ha koll på honom. Jag blir väldigt uppmärksam och fokuserar på ”vad är det som händer nu”. Jag trängde undan mig själv och mina egna behov. Strålkastaren hamnar väldigt mycket på honom, säger Jacob Hahr Lewita. Foto: Ca...

- Hur var din relation till dina föräldrar? - Den var bra. Jag kan inte påstå att den var kärleksfull, men de var väldigt måna om mig, materiellt och praktiskt, säger Mauritz Pergament. Foto: Cato Lein