Predikan

Den femte söndagen i fastan kallas heliga Maria av Egyptens söndag, och i evangelieläsningen ger Herren oss vår målbild för fastans asketiska kamp: "den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många" (Mark 10:32-45)...

Denna lördags predikan hämtar teman från såväl episteln (Hebr 6:9-12) som evangeliet (Mark 7:31-37). Fader Mikael framhåller det faktum att Gud inte är orättvis, men att vi människor gärna projicerar våra mänskliga förväntningar på honom och därmed lurar oss själva. Gud är dock inte orättvis, han är trofast. När vi klamrar oss fast vid hans trofasthet har vi gott hopp och frimodighet.

På midfastosöndagen ärar vi korset, dels genom en procession i kyrkan, men framförallt genom att låta det vara kompass och vapen i vårt liv. Herre säger själv: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig" (Mark 8:34-9:1). Redan innan Kristus dött på korset är alltså korset vägen till frälsning! Men hur och varför? Det handlar denna predikan om.

Den lame mannen bärs av fyra vänner till Kristus för att få läkedom och frälsning (Mark 2:1-12). Vem vill inte ha sådana vänner, som gör allt för att hjälpa sin vän? Men det finns dåliga vänner och goda vänner. Hur känner vi igen dem, och vilka ska vi odla vänskapen med?

Ikonen är den naturliga följden av att "Ordet blev kött" (Joh 1:14). Den är också sigillet på den sanna tron, att Jesus Kristus är "sann Gud och sann människa,." Därför går de vilse som inte vördar ikonen. Men vi som nu firar ortodoxins seger denna söndag, vi måste också se till att ortodoxin segrar i våra vardagliga liv, dvs. att vi blir ikoner av Kristus: milda, ödmjuka och kärleksfulla gentemot...

På förlåtelsens söndag (Matt 6:14-21) finns anledning att fråga sig: "Vad är egentligen förlåtelse för något?" Det är avskrivande av skuld, i juridisk bemärkelse. Det är en vilja till försoning. Genom Skriftens och helgonens liv kan vi dock lära oss ytterligare mer vad förlåtelsen innebär på ett andligt och socialt plan. Om detta handlar denna predikan.

Andra söndagen i Triodion läser vi om den förlorade sonen (Luk 15:11-32), men vore inte "den kärleksfulle faderns" ett bättre namn på denna liknelse? Den beskriver nämligen på ett underbart och tydligt sätt Guds karaktär för oss - full av kärlek och barmhärtighet - när han tar emot oss syndare i omvändelsen.

Fariséens och Tullindrivarens söndag (Luk 18:10-14) ger oss förkroppsligade exempel på högmodet och ödmjukheten, och i förlängningen på helvetet och himmelen. Högmodet är nämligen Satans främsta kännetecken, medan det var just genom ödmjukheten som Gud gav oss frälsningen! Lyssna till denna predikan för en djupare genomgång av innebörden av detta för en kristen i allmänhet, och nu inför fastan i s...

Sackeus omvändelse är lika oväntad som den är uppmuntrande (Luk 19:1-10). Fastän Sackeus var tullindrivare, och därmed avskydd av alla, såg Jesus vad som försiggick i hans hjärta. När han gick hem till honom mumlade de som stod runtomkring förargat: "Han har tagit in hos en syndare!" Detta, att döma sin nästa, är en av de svåraste synderna som vi kan begå! Varför? Ja, det förklarar fader Mikael i...

Helige Antonios är en av våra största förebilder i det asketiska arbetet. Han fick en djup ödmjukhet och kärlek från Gud, eftersom han hörsammade Kristi undervisning och lära. Om vi lyssnar till Kristi undervisning denna lördag (Luk 6:17-23) kan även vi stå djupt förankrade i samma ödmjukhet och kärlek. Herren säger: ”Saliga är ni som är fattiga”, ”saliga är ni som hungrar”, ”saliga är ni som gråt...

Söndag efter Teofania (Matt 4:12-17) tog vi emot tolv personer i Kyrkans gemenskap genom dop och myrrasmörjelse. Fader Mikael predikar om varför vi döper, vad dopet är och vad som händer med den som döps.

Söndagen före Teofania läser vi om hur Johannes Förelöparen och Döparen predikar och manar till omvändelse (Mark 1:1-8). Johannes vet dock om att han inte är "center of attention" utan att Kristus är det. Därför säger han också: Han måste bli större och jag måste bli mindre" (Joh 3:30). Det är ord som gäller varje kristen, men det paradoxala med ett sådant förfarande är att det inte leder till sjä...

Vi firar lördagen före Kristi födelse, och texten handlar om kampen för att få komma till Guds rike (Luk 13:19-29). Kampen består i hög grad av att leva i hoppfull ödmjuk omvändelse, precis som många av Kristi förfäder gjorde (t.ex. skökan Rahab, kung David). Förvisso är tiden ute att vara en Kristi förfader, men ännu finns tid att efterlikna dem och bli Kristi efterföljare. Kristus föddes för att...

Jesus berättar en liknelse vid en måltid hos en farisé (Luk 14:16-24). Liknelsen handlar om människor som bjuds till en festmåltid, men som tackar nej. Istället bjuder arrangören in andra gäster. Läser man denna text i dess kontext av hela kapitel 14 ser man att de som först bjuds in visar sig sakna barmhärtighet, ödmjukhet och givmildhet. I avsaknad av dessa dygder går de miste om festen, och det...

I kvinnan som lidit av en sjukdomsande i 18 år (Luk 13:10-17) ser de heliga fäderna människan som lider av synden. Alltsedan syndafallet har hon varit vänd mot marken, det materiella och förgängliga, oförmögen att resa sig och blicka mot himmelen. Men Kristus lägger händerna på henne och läker henne, då, och ännu idag i kyrkan genom dopet och bikten. Hör hur i dagens predikan!

Denna söndag firar vi helige aposteln Andreas, den förstkallade (Joh 1:35-51). Jesus sade till honom "Kom och se", och vad han fick se under de tre år som han följde Mästaren fick honom att gå ut vida omkring med evangeliet. Han kom bl.a. till Krimhalvön, och led slutligen martyrdöden på ett X-format kors i Patras, Grekland. Vad han förkunnade var samma omvändelse och kärlek som han hört Herren fö...

Den rike mannen i söndagens text (Luk 12:16-21) befanns vara fattig inför Gud när han plötsligt och oväntat dog. Hur ska man leva som kristen för att komma inför allas Domare skrudad i goda gärningar och med skatter samlade i himlen? Om detta handlar denna predikan.

Den man som möter Kristus och hans apostlar i lördagens evangelieläsning (Luk 9:37-43) tycks betrakta Jesus nästan som en automat eller magiker. Hans tro är synnerligen omogen! Men utan en genuin tro - även om den är liten och svag - blir det ingen synergi mellan Gud och människan, ingen samverkan till gudomliggörelse och frälsning.

I söndagens evangelium (Luk 8:41-56) botar Jesus kvinnan som lidit av blödningar i tolv år, och uppväcker den tolvåriga lilla flickan från döden. Dessa mirakler är fantastiska i sig själva, men vi kan också läsa dem på flera olika sätt och finna budskap som ger orsak till jublande glädje och stort hopp!

Den rike mannen i dagens text (Luk 16:19-31) har inget namn. Hur kommer det sig? Vad säger vårt namn om oss, och vilka namn har vi som är kristna? De namn som Gud kommer ihåg är de som är skrivna i "livets bok", men vad präglar deras liv som fått sina namn inskrivna där? Om detta handlar denna predikan.

Hela Jesu liv är en enda lång exorcism. När han flyr som barn till Egypten driver han Egyptens avgudar på flykten. När han kommer till Gerasenernas område driver han ut demonerna från de plågade där (Luk 8:26-39). Denna exorcism kulminerar i korset, på vilket Kristus krossar Satan under sina fötter. Kyrkan fortsätter denna exorcism i hela sin verksamhet, och den kristne kan också delta i det genom...

Liknelsen om såningsmannen och sådden (Luk 8:5-15) bjuder in till självrannsakan. Sådden är evangeliet, och marken den landar på representerar hjärtats åkermark hos olika människor. Vem av dessa är du? Och vad behöver du göra för att bra frukt i din tro?

För att bli gudomliggjord måste du först bli kristen, och för att bli kristen måste du först bli människa. I söndagens evangelium (Luk 6:31-36) säger Herren Jesus "Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem." Detta kan tyckas alldeles självklart, men så enkelt är det tyvärr inte. Kärleken till egot trumfar ofta över kärleken till vår nästa. Syndafallet har gjort oss omänsk...

Är du en Petrus eller en Judas? I söndagens evangelietext får vi höra att lärjungarna lämnade allt och följde Kristus (Luk 5:1-11). Det kom också att inkludera deras politiska och ideologiska föreställningar om Messias och hans uppgift på jorden. Petrus kom till insikt, omvände sig och fick upprättelse. Judas klamrade sig fast vid sina världsliga föreställningar, förrådde Kristus, och gick under a...

Grunden för frälsningen är att tro på Jesus som "Jag Är", dvs. det namn genom vilket Gud uppenbarade sig för människorna och särskilt Mose. Jesus säger att han är densamme, den vars namn är Jag Är. Sättet han visar vem han är, är genom korset: "När ni har upphöjt Människosonen, då ska ni förstå att Jag Är" (Joh 8:28). Genom korset lär vi känna den Gud som är kärlek (1 joh 4:16). Var gång vi ser på...