Överlevarna

- Tiden läker alla sår, säger man, men det stämmer inte, säger Dina Probst. Foto: Cato Lein

- Jag hamnade i Neuengamme, utanför Hamburg. Röda Korset kom med de Vita bussarna, men de räddade bara de skandinaviska fångarna. Vi fick inte följa med. Vi försökte, men det gick inte. Vakterna körde oss till Bergen-Belsen, men det var fullt. I stället hamnade vi i Flensburg i Tyskland. Där körde de oss till ett fartyg i hamnen. Meningen var att de skulle sänka fartyget och dränka oss. Men det bl...

- Efter Auschwitz hamnade jag i Holbeckshof, ett läger i Essen, Tyskland. I bland tog de ut oss till arbete. För det mesta var det ingenting, vi satt bara där och väntade. Man väntade på frihet. Man trodde inte på det, men man väntade i alla fall, säger Dina Haglund. Har du haft mardrömmar? - Ja, det är klart. När min son var bebis så skrek jag mer på natten än vad han gjorde.

- I Bergen-Belsen, mitt i natten, vaknar jag och börjar leta efter mamma. "Mamiczka! ropar jag. Hon dunsar ner från sängens andra våning. Mamma blev slagen av vakterna. Det kändes som att det var mitt fel, säger Egon Wolsner, som precis hade fyllt sex år. Foto: Cato Lein

Hannelene Melchior berättar: - Någon ringer och bankar på dörren. Mamma går och öppnar. In kommer två SS-män i stora svarta stövlar. De går fram till pappa: "Sind Sie Jude? Mitkommen!" ("Är ni jude? Kom med!") Pappa fördes till koncentrationslägret Dachau, där han var i tre veckor. Under lång tid sedan satt jag under vårt matbord och lekte med min docka och sa: "Sind Sie Jude? Mittkommen! Sind Sie...

- Jag växte upp i Budapest, i en assimilerad judisk familj. Min mor var mån om att vi skulle tala tyska vid middagsbordet, säger Kate Vacz. - I folkskolan sa skolkamrater "judesvin" och "judar ska vi hänga" till mig, Då var jag sex, sju år. Mamma förklarade att det är dumma människor. Jag blev mycket ledsen, säger Kate Vacz. Foto: Cato Lein

- När mamma väntade mig blev pappa inkallad till ett tvångsarbetsläger. Han fick veta att jag hade fötts, att jag var en flicka, han var med och valde namn, men han såg mig aldrig. Han försvann, säger Julianna Weiss. Foto: Cato Lein

- Pappa arresterades av pilkorsarna och fick ligga på ett golv i tre veckor. Jag har en förnimmelse av att jag, ett år gammal, ligger på rygg på mina föräldrars säng. Då plötsligt kommer ett väsen in genom badrumsdörren in i mina föräldrars sovrum som jag blir rädd för. Det är min pappa, säger Judit Horvath -Lindberg. Foto: Cato Lein

- I slutet av 1938 vaknade jag en morgon av att det kom hem två män. Pappa stod i badrummet och rakade sig. De tog min pappa därifrån. Jag var fyra och ett halvt år gammal, säger Renate Josefsberg. Ett annat minne är när jag sitter med mormor Sabina i köket och någon ropar "Mutter, Mutter!". Då sprang vi ut på gården och då hade mamma hoppat. Hon var blodig. En snäll människa tog mig i handen och...

Vad vet du om din bakgrund? - Jag vet att jag heter Erika i förnamn. Jag är troligen född 1943, i Nitra, i Tjeckoslovakien. Jag vet inte mitt efternamn eller födelsedatum. Jag vet inte vilka mina föräldrar var. Jag har ägnat 25 år av mitt liv att ta reda på vem jag är, säger Erica Josefson. Foto: Cato Lein

Varför vill du dokumentera de här historierna från kriget i ord och bild? - Det är för att jag är en sådan dålig jude, säger Georg Sessler och skrattar. Foto: Cato Lein

- Min mormor Dina Fischer var en fantastisk kvinna med stor mage som skrattade jämt. Fastän jag bara var fyra år kan jag fortfarande känna värmen från hennes mage när jag satt i hennes knä. Hon skickades till Tyskland. Jag tänker ofta på vad hon tänkte när hon gick in i gaskammaren, säger Harriet Isaksen Borg. - I november 1942 kom nazister - tyska och norska - och tog fars affär. Jag satt på disk...

- I samband med Anschluss stängdes skolan ett par dagar. När vi kom tillbaka var de judiska lärarna ersatta av tyska lärare. Vi instruerades att resa oss upp och säga "Heil Hitler" när läraren kom in. Men vi judiska eleverna skulle bara stå upp och vara tysta, säger Cecilia Granquist. Foto: Cato Lein

- De tog pappa till ett arbetsläger. tillsammans med alla andra män i Chrzanów. Jag har aldrig fått honom tillbaka. Jag fick senare höra vad som hände pappa. I lägret fanns en tandtekniker. Han hjälpte pappa ta ut en en guldplomb för att kunna byta till sig en brödbit. Pappa dog senare under dödsmarschen till Bergen-Belsen, säger Debora Katina. - Vi fick flytta till gettot i Chrzanów. Där fick jag...

- Min mor var väldigt ivrig på att vara assimilerad. Vi var judar, men det var lite hemligt, sådär. Man skulle inte prata öppet om det. Portvaktens son, som lekte med min bror, sa att alla judar borde hängas i närmaste träd. Min bror kom upp och berättade glatt det här och först då fick han veta att han var jude, säger Hellis Sylwan. Foto: Cato Lein.

Varför blev din pappa medlem i stormtrupperna, SA? - Pappa hade varit arbetslös länge. 1933, en månad efter Hitler kommit till makten, gick han med i SA. Han fick en dolk och en trumpet. Min mor sa alltid att han gick med SA för att få ett jobb. Var din pappa övertygad nazist? - Ja, det var han. Efter kriget gömde han uniformen på vinden, men sedan tog han fram den igen. Ännu på 1990-talet använde...

- Vi reste från Krakow till Tarnow, till en stor skog. Vi kom med åtta, tio vagnar. Jag var åtta, nio år. Vi slog upp våra tält. Jag och några andra barn blev tillsagda att samla ihop pinnar och ved för att göra upp eld. Vi gick in i skogen, vi var två pojkar och två flickor. Då fick vi höra en lastbil. Vi la oss ner på marken för att inte bli upptäckta. Vi såg att det var tyskarna som hade kommit...

- Jag lever hellre i Sverige där jag inte är född och betraktas som en främling än i Ungern, där jag är född och ändå betraktas som en främling, säger Judit Ljungberg Miklos. - Mamma skaffade falska papper till mig från en protestantisk präst och lånade papper till sig själv från en kristen barndomsvän. Jag blir reformert och får namnet Eva Szabo, mamma katolik med namnet Cornelia Oravik. Först bo...

- Jag förstod att jag måste ut från baracken. Genom porten gick det inte, för där stod en vakt. I mitten av baracken fanns öppna fönster i taket. Jag frågade om det fanns någon som ville hoppa ut med mig, men ingen vågade. Jag fick ändå hjälp att komma upp till en träbalk så att jag kunde häva ut mig till taket. Banditen som vaktade ingången upptäckte inte mig. Det hade börjat skymma. Jag hoppade...

- Det var ont om mat och då försökte några av oss barn smuggla in lite mat från utsidan in till Kielce getto. Att lämna gettot bestraffades med döden. En gång var jag ute och skulle hämta potatis eller bröd. Jag gick på gatan. Då kom två kristna pojkar på en cykel. Den ene cyklade, den andre satt på ramen. Han som satt på ramen kände mig och började skrika "Jude!". Den andre fortsatte att cykla. F...

- Jag hade min lilla kusin Benzi bredvid mig. Han hade ont i huvudet och var trött. Han var otroligt nedgången av den långa resan, utan mat och utan vatten, säger Bela Czitron. "Den som inte orkar gå ska ställa sig vid sidan om, så blir ni hämtade av en buss", sa Mengele. Jag sa till Benzi att sätta sig där, eftersom han knappt kunde stå på benen. Det var det sista jag såg av min kusin. Jag skicka...

- Sen så kom Kristallnatten. Jag var på väg till skolan och en polis sa till mig att gå hem: "Det finns ingen skola idag." Jag tänkte bara att det kunde jag inte göra, för mamma skulle inte tro mig att det inte fanns någon skola. Jag försökte gå förbi honom men han stoppade mig. Jag gick hem och berättade för mamma att det inte var någon skola idag. "Gå och köp lite bröd." Jag gick till butiken. M...

- Efter ett år i Bro hamnade jag i Mackmyra utanför Gävle hos en änka som hade en egen pojke, sju åtta år och två judiska flickor i tonåren. Vi levde ganska bra. Födde upp kaniner och slaktade. När jag fyllde 13 år prövade jag in på gymnasiet och det gick väldigt bra. Samtidigt skulle jag bli bar mitsva. Då fick jag tillfälligtvis flytta till ett judiskt pojkhem på Hornsgatan i Stockholm. Där skul...

Regina Westerberg dog för någon vecka sedan, nästan 101 år gammal. Hennes barnbarn Simon skriver: "När talsvårigheterna (expressiv dysfasi, alltså att orden kommer ut fel) efter slaganfallet inte gav med sig, kände hon att det inte var värt att fortsätta längre, och släppte taget. Hade hon velat, hade hon säkert kunnat leva ett bra tag till, för det tog en vecka efter att hon slutat äta och dricka...

- Polska pojkar brukade bussa hundar på oss. Min bror lärde mig en ramsa på jiddish som skulle skydda mig mot hundarna. Jag skulle inte springa, utan stanna, titta hunden i ögonen och säga: “Hint, hint, hint, di bist Aisefs kind. Az di (v)est mich unbasn, (v)et kimen der malchej muves, in dich tserasn." (Hund hund hund, du är Esaus barn Om du skadar mig så kommer dödsängeln att riva dig i stycken....