Malins Mästerverk podden

Självbilden måste redigeras regelbundet så att den duger som signalement. I vilken utsträckning ska man tro på andras (fleras, sammantagna) bild av en, jämfört med ens egen?

Om sånt man tänker men inte säger. I allmänhet, och i sociala medier i synnerhet...

"Okej, ursäkta om jag är krass och oromantisk, men jag vill hitta någon som vi kan träffas hos, helst eftermiddagar, inom hyfsat avstånd från allmänna kommunikationer". Berättelsen om detta har fått mig att för första gången markera ett avsnitt som Explicit.

Jag vet inte vad det var som gjorde att jag precis före jul drabbades av en så oerhört stark längtan efter att dansa!

Jag borde bli envåldshärskare över världen – enhälligt vald i demokratisk ordning förstås. Eftersom jag i all enkelhet har svårt att förstå varför man gör så att det blir sämre, om man istället kan göra så att det blir bättre.

Det var en oerhörd lättnad när jag äntligen insåg att jag inte längre kunde betrakta mig själv som journalist - något som varit så viktigt för min identitet. Kanske är det dags att göra samma operation vad gäller författardrömmarna? Jag måste bara få ut bokjäveln - mormorsboken - först.

Jag sökte på vårt kära Nät efter råd och fakta som kan gå in i just min hjärna för att något minska mitt alkoholintag.

Jag kom på att jag glömt berätta hur jag tog mig igenom de där motgångarna jag berättade om. Så nu gör jag det - med en väldigt beslöjad röst.

När jag står modell, och elever eller deltagare frågar mig om jag själv tecknar / målar, brukar jag svara att jag är teoretisk världsmästare. Nu har jag även fått detta bekräftat - i praktiken!

Det som jag bekymrar mig över, tycker andra är oviktigt. Det andra tycker är viktigt och allvarligt, tar jag med en klackspark. Detta ställer till det.

Integritet: avseende vad man berättar om i sociala medier, huruvida man står för sina åsikter och sin person även när det är obekvämt, eller när den sägs skyddas genom långa dokument som måste godkännas innan man kan läsa något på nätet.

Om hur jag blir mätt på umgänge efter ett par timmar. Är jag introvert, högkänslig, eller bara socialt inkompetent?

Om hur fådda - och en del köpta - möbler och spillmaterial flyttas runt för ständigt nya användningsområden i vårt föränderliga hem.

Om den där personen i vardagen man tycker är jävligt het, vilket osökt för mig vidare till äldre kvinnors överlägsenhet i kärlekskonsten.

Om kvalet i valet. Om standupens konkurrens med poddandet, och om min medverkan i en annan podd!

Spelar in ett avsnitt om mitt dåliga samvete, innan jag inser att jag redan gjort ett. En jämförelse mellan fotboll, hockey och standup.

En ursäkt och förklaring till min långa tystnad, i form av en lång radda it-problem, där en och annan säkert kan känna igen sig...

Det känns inte lika angeläget att berätta när det känns bra igen som när det känns dåligt, eftersom det innebär att jag erkänner mig ha haft fel!

Concrete Island is a novel by British writer J. G. Ballard , first published in 1974. A car accident leaves Robert Maitland, a wealthy architect in the midst of concealing his affair with a colleague, stranded in a large area of derelict land created by several intersecting motorways . Though surrounded by motorists and within sight of large buildings, Maitland is unable to escape the median strip...

Inblick i mitt jobb som inläsare av tal- och ljudböcker, just nu rysk litteraturhistoria, en roman av Ballard och erotiska noveller.

Nej rejäla sjukdomar ska det vara, med åtminstone 39 graders feber, helst ambulans och sjukhusinläggning!

Min träningssjälvbiografi, som landar i slutsatsen att Träning är Bluff!

Körde standup igår kväll, för första gången på över ett halvår. Kul!

Kluvna känslor inför att det nog trots allt inte är den riktiga depressionen som kommit på besök. Kom inte här och försök inbilla mig att inte tillvaron ÄR meningslös!

En sån där låg dag igen. Trist, tung, motspänstig. Allt och alla är fult, korkat, irriterande. Solen hånler där på sin knallblå himmel, jag lever inte upp till dess förutfattade mening om glatt skuttande kvinnogestalt, utan rör mig med ett privat, tungt svart lågtryck lindat kring huvet. Jag möter en död blick i spegeln - även jag är ful, korkad och irriterande. Eller åtminstone ful, irriterande o...