De Övergivnas Armé Spelar Rollspel

Efter att ha tagit sig till Aiunus, avgrundens stora citadell bestående av ett labyrintiskt virrvarr av breda avenyer, smala gränder, vindlande trappor och mäktiga torn så lyckas Cerathlon i en konfrontation med en baahl rädda livet på en demonette…

Vårat sällskap är vilse i ett landskap av sten, eld och is. Efter att ha följt en stor här av bestialiska humanoider som marscherar till en väldig stad med citadell och broar av järn och ben kan de i luften skymta små fruktansvärda uppenbarelser…

Efter en fasansfull strid besegrade våra äventyrare den odöda draken Arraquain. De följde efter den flyende tempelherren Luciano genom en magisk portal vars svarta virvlande malström omslöt dem i ett mörker där de tyckte sig falla i oändlighet…

Ska Hargha lyckas med att bli en hybrid, och kommer man få fatt på Asinulok?   Den som lyssnar till absoluta slutet (eller spolar fram) får en hint om vad som hände sen.

Svind är fast i en glaskula och resten av gruppen står öga mot öga med en Tjurhybrid.

Gänget träffar en överenskommelse med Ysad Lwenti och kommer till ett ställe med märkligt bekanta djur.

Fem slitna själar irrar runt kring Sarkash utkanter i jakt på silverpenningar när de plötsligt råkar ut för elände mitt i allt elände. Om ni missat varningen i session 0 så kommer den här: Mycket låg humor kan förekomma.

I detta avsnitt skapar vi våra karaktärer och pratar lite om själva rollspelet innan vi sätter igång på riktigt med äventyret i kommande episod.   Mörk Jul på er alla!

Petra har mirakulöst nog lyckas ta sig upp till ytan och upp på stranden med två barn kravlande över sig. I sin desperation rinner Petras sinne plötsligt över och hon skriker åt barnen som förvånande nog lämnar henne ifred och återvänder ner i det mörka vattnet. 

Ett bestånd av näckrosor har fångat Petras och Sven-Eriks uppmärksamhet. Nere i dyn under en av näckrosorna finner Sven-Erik något. Han drar i det och upp följer den hemska uppenbarelsen av vad som en gång varit ett barn. Strax dyker ytterligare tre barnliknande väsen upp, varav ett verkar vara Nils. Strid utbryter och både Sven-Erik och Petra dras ner i tjärnens mörka vatten.

Petra och Sven-Erik har begett sig med cykel bort till Sågträsket då de tror att det var där Påhls kvarlevor hittades. I dimman som ligger tät kring sågträsket tycker Sven-Erik sig se en vitklädd skepnad som pekar bort mot träskets utflöde som leder bort mot Gustavstjärn…

Den lilla pojken Nils har under konstiga omständigheter gått ner sig i Måttsundsfjärden om natten vid Solgården och befaras drunknad. Polisen har lagt ner ärendet men Nils storasyster Petra kan inte släppa det som skett. Hon misstänker att det är något mystiskt i görningen. Detta gör att hon samman med Sven-Erik beger sig ut i Måttsund för att luska reda på mera information. När de nekas tillträde...

Det har bara gått ett par veckor av sommaren när det börjar hända mystiska saker på barnkolonin Solgården i Måttsund.  Petra och Sven-Erik hittar Nils ute i vattnet om natten och när Sven-Erik försöker hejda Nils så blir han våldsam och skadar Sven-Erik svårt, varefter den lilla pojken försvinner ner i det mörka vattnet.

Det är sommar och året är 1933, en period av ekonomisk kris och politisk oro i Sverige. I byn Måttsund knappt två mil söder om Luleå drivs en barnkoloni kallad Solgården dit ett trettiotalet barn tillåts uppleva en tids sommarvistelse med sol, bad och frisk luft. Men de sköna dagarna och de ljusa ljumma sommarkvällarna byts snart ut mot något mörkt och långt mer skrämmande…

En genomborrad fot är en petitess i jämförelse med vad som kommer att utspela sig på gården.

Klodigist ger sig in i sitt forna hem för att hjälpa till med frierierna. Men det sker en ändring av planerna och getter är inte lika bra som grisar på att följa uppmaningar.

Jökelmöns förklädnad verkar ha förvrängt både utseende som sinne då Klodigists gård har förvandlats till en festplats. Men våra skogsdesperados är inte de som bangar en ölgask.

Klodigist, Morfinn och Vigvar söker rätt på getaherden för att få tag på de parafernalier som jökelmöns förklädnad kräver. Men herden är inte vad de väntar sig vilket ställer saker och ting på sin spets.

Klodigist har dragit sig tillbaka från äventyrandet. I en stuga i skogen bor han med sin Tippa och sina två egendomliga grisar. Det är höst och återigen dags att ge sig upp på fjället för att proviantera, men allting är inte som det brukar.

Nu är sista stunden kommen. Kommer Hugg klara stå emot demonens klor. Kommer Krasks korta ben räcka till? Ylimons pilar gå rakt? Raviennas knivar att virvla? Argabans stav att hålla? Allt detta kommer ni få reda på och mer, innan vi lämnar Ambria och dess Davokar för ett tag. Musik: Symbaroum Theme Song, använd med tillåtelse av Iron Pact Orchestra.

Slutet närmar sig i det näst sista avsnittet av Väktarens Vrede. Kommer någon att få ta till suddet och börja om på ett tomt rollformulär, eller kommer mörkret rentav att gå segrande ur striden?

Vi är tillbaka i sadlarna och rider tillbaka till Ambria. Det väntar frustrerande dörrar, rosendoft och puls i dagens avsnitt. Men äventyrarna bör lägga på ett kol, för slutet närmar sig med stormsteg.   Musik: Symbaroum Theme Song, använd med tillåtelse av Iron Pact Orchestra. Effekter: Zapsplat.com

Har äventyrarna tagit sig vatten över huvudet? Kommer spelarna någonsin att ta det säkra före det osäkra? Vad hände egentligen i det möte med bröderna Mekele som försvann i och med en datorkrasch? På det senare kommer vi dessvärre aldrig få svar.   Musik: Symbaroum Theme Song, använd med tillåtelse av Iron Pact Orchestra. 

Tillbaka i Fästet och försiktighet är uppenbarligen inte ett alternativ. Så inget nytt under solen där. Men vad gör Argaban med ljusstaken?   Musik: Symbaroum Theme Song, använd med tillåtelse av Iron Pact Orchestra.

Underligheterna i Davokar verkar aldrig sina. Månde lycksökarna nå Tusen tårars salar? Krask har oflax igen, men denna gång är det inte tärningarna som bedrar honom, på gott och ont. Musik: Symbaroum Theme Song, använd med tillåtelse av Iron Pact Orchestra.