Alex Room Service - En podcast om (oftast) KISS

Destroyer har släppts i en stor box. Massor av spännande musik döljer sig däri, och jag går därför igenom den låt för låt. Glöm inte papper och penna när du lyssnar!

Det är nu trettio år sedan Eric Carr lämnade oss, men hur mycket hann han egentligen göra under sina år innan Kiss? I ett hyllande snarare än sörjande avsnitt försöker jag hitta någon form av tidslinje i en helt oresearchad karriär.

Ett halloweenavsnitt tillägnat King Diamond och Mercyful Fate, och deras ständiga närvaro.

Jag håller låda i ett avsnitt som handlar om boxar av alla de slag. Men mest om Kissboxar. 

Litteraturanalysen fortskrider. Denna gång spenderar vi mest tid kring året 1975, med osannolika och osammanhängande utflykter till såväl kringliggande som ej kringliggande år.

1989 ville Paul spela konserter utan kraven från den stora Kissmaskinen bakom sig. Det är vi alla extremt tacksamma för. 

Jag åkte till Göteborg för att prata med Carl Linnaeus om vad vi gjorde på sommaren för 25 år sedan. En hisnande resa i buss 1996 blev en häpnadsväckande resa på minnenas autobahn 2021.

Kiss har varit med på amerikansk tv så nu står världen (nåja) i brand. Själv har jag engagerat mig i att fånga de många sekunder av bildlig glädje som låg gömt i programmet.

När det inte gick att filma konserter gjorde folk det ändå. Det och mycket annat avhandlas i ett avsnitt tillägnat några få bildrutor per sekund.

Ingen har någonsin grävt i Peter Criss 90-tal förrän nu. Det var sannerligen på tiden.

Det kommer så många vykort till redaktionen att jag fick ägna ett helt avsnitt åt att besvara tittar- och lyssnarfrågor om allt och ingenting.

Jag firar ett speciellt jubileum med lite tankar om livets förgänglighet följt av en lång och detaljrik saga om skojiga inspelningar.

Jag tar pulsen på Jordan Rudess från Dream Theater och Liquid Tension Experiment i en avslappnad eftermiddagshalvtimme. Lite skypeigt ljud, men å andra sidan hade jag inget kaffe heller.

Ett av mina favoritband är Dream Theater så jag tyckte att de och deras avfällingar förtjänar ett eget avsnitt. Eller kanske två.

Med spade, hacka, kratta och lök gräver jag djupare i Dynasty än vad någon tidigare gjort. Tidigare begravda hemligheter lyfts upp i ljuset och långsökta slutsatser dras.

Jag ringer in det nya året tillsammans med Carl i ett samtal som blev mycket mer ostrukturerat än vad vi egentligen tänkt. Lite störningar hos Nackasändaren dyker upp i min mikrofon också. Allt som vanligt, alltså.

Det gick min själ att släppa fyra avsnitt samtidigt! Vem hade trott det? I detta sista avsnitt för 2020 jagar vi runt i Genes skattkista och äter en pepparkaka!

Rymden. En magisk plats. Full av stjärnor, planeter och Ace som är full. Eller glad. Eller båda.

Vi fortsätter med en genomgång av den mest KISS-lika av soloskivorna. Och blir störda av en störig person som stör.

I ett inslag av överdådighet funderar jag på om det som julspecial i år går att göra som Kiss - släppa FYRA avsnitt samtidigt. Never before seen! Eller hört i alla fall. Först ut är kattens historia.

Ingenting är som det ska eller blir som det borde, så det blev inte detta avsnittet heller. Men lite hösttankar hann jag åtminstone med. Och en hel del Deep Purple.

Innan detta avsnitt hade jag aldrig lyssnat igenom hela Double Platinum på riktigt. Det har jag gjort nu.

Ett svagt osammanhängande avsnitt om både det ena och det andra. Och det tredje.

En special om Rock And roll Over är ju aldrig fel. Tiden, skivan, turnén. Och lite, bara lite om allt annat.

Sida för sida tar vi oss framåt i denna mastodontbok. Åren 1974-75 avverkas i rasande takt och kanske bjuds det på tips på brittiska komediserier också. Hur hinner jag med allt?